De ideologier förtryckarstater påstår sig ha är väldigt olika. Global maktpolitik kan inte, som under kalla kriget 1948-89, förenklas till en huvudsaklig idékonflikt.
Mot de fria länderna, rättsstater med mänskliga rättigheter, står nu regimer av skilda slag med godtycklig makt hos en begränsad klick, eller en envåldshärskare, och med korruptionen som maktutövningens smörjmedel. Det har länge påtalats av USA-senatorn Sheldon Whitehouse, som tillhör Obamas, Bidens och Harris parti. 2019 skrev jag en krönika här på ledarsidan om hans varningar för hur korruptionen vuxit till ett internationellt säkerhetshot.
Samme senator Whitehouse står för en av en mängd allvarliga och tänkvärda varningar i den kända historikern Anne Applebaums senaste bok, om hur diktaturer och kleptokratier med olika färg nu hjälps åt att undergräva världens demokratier.
Sheldon Whitehouse har länge arbetat för att få slut på den utbredda mörkläggningen av vilka som egentligen kontrollerar stora finansiella och andra tillgångar. Till Anne Applebaum påpekar han att de som gömmer skatteflyktspengar och kriminellas brottsinkomster använder samma tekniker för mörkläggning som inhemska särintressen tar till då de vill dölja sina politiska påverkansvägar.
Ja, så är det. Diktaturregimer och kriminella är inte ensamma om att ogilla de reformer som skett för ökad transparens och att dessa ska fortsätta och bli skarpare.
Med stora möjligheter att dölja pengars ägare och pengars vägar går det att gömma förmögenheter som stjäls i korrupta länder. Det går att lägga dimmor runt hur förtryckarregimer kringgår sanktioner, pumpar ut desinformation och understödjer ytterkantspolitiker som kan sabotera demokratiernas samverkan – från Trump till Orbán och Le Pen.
Världspolitiken är inte längre ett antal spridda oroshärdar, som inte hänger ihop. Anne Applebaum hör till dem som inser att vi snabbt behöver dra konsekvenser av att flera av de viktigaste förtryckarstaterna, som Ryssland, Iran, Kina och Nordkorea, samverkar – militärt, i undergrävande propaganda och på andra sätt. Ideologiskt är de olika, men ett gemensamt intresse har de i att försvaga och om möjligt bryta ned demokratiernas sammanhållning och inflytande.
Vi behöver då förstärkt samverkan, mellan demokratier i alla världsdelar. Det går inte att passivt ha överseende med att länder med medlemskort i Nato eller EU spelar i andra laget samtidigt. Ungern är nu ombud inne i EU för både Moskva och Peking. Turkiet (liksom Förenade Arabemiraten) söker göra profit på att vara mellanhänder då sanktioner mot Ryssland kringgås.
Anne Applebaum vill också ha betydligt mer hårdhandskar mot att "den transnationella kleptokratin" utnyttjar europeiska och amerikanska finans- och fastighetsmarknader. Där har de byggt upp nätverk av handgångna banker, advokatbyråer och PR-firmor.
En del mycket rika västliga affärsmän främjar i stor stil diktatorers affärsintressen men vill samtidigt göra affärer med statliga myndigheter och bolag i demokratierna. Det är dags att tvinga dem att välja sida, menar Anne Applebaum.
Hennes bok finns snart på svenska: "Autokrati AB".