Skolans betydelse ska inte underskattas. I klassrummen lär sig barn och unga att läsa, skriva, räkna. Kunskap om samhälle, historia och natur inhämtas och lärs in. Inte heller ska man förminska det sociala sammanhang som eleverna får vara del av i skolan. Riskerna för att hamna snett, i kriminalitet eller knark, minskar också drastiskt med genomgången grundskola och gymnasieutbildning. Chanserna att hitta jobb och ha en egen inkomst ökar – och med det följer självständighet och frihet värd att slå vakt om.
Därför är den del i Tidöavtalet som handlar om skolpolitik viktig att granska. Politiken som kommer ur det har betydelse för många unga.
Precis som med mycket annat i avtalet finns det skrivningar som är konkreta, annat är grumligt andra är grumliga. Bland målen finns det sådant som många andra partier också skulle kunna ställa sig bakom. Det är kunskapsresultat som ska lyftas, arbetsron i klassrummen ska förbättras, oseriösa aktörer i skolsystemet ska motarbetas. De vaga formuleringarna vaga formuleringar om att "utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare" skulle i och för sig riskerar att sticka i en del friskolemotståndares ögon.
Tidöpartierna vill att det ska bli fler speciallärare och fler elever i särskilda undervisningsgrupper, utökade studietider, lovskola och obligatorisk läxhjälp för elever som behöver det. Sådant kostar pengar. Och i dessa svåra tider är det pengar som kan vara svåra att få fram. Vissa skolor kan också ha svårt att locka rätt och kompetent personal till just sin lands- eller länsdel.
Samtidigt är det viktigt att detta grumliga inte döljer sådant som är väsentligt. Skolpengen är en sådan sak. Vad regeringens och SD:s förslag på en "likvärdig" och "nationellt bindande skolpengsnorm" egentligen betyder är oklart. Tänker de göra något åt den del i skolpengens utformning som gör att fristående skolor har konkurrensfördelar som de kommunala saknar? Särintressen i delar av friskolebranschen får inte prioriteras över de allmänna.
Frågan är också hur väl detta "bindande" rimmar med det kommunala självstyret och kommunalt budgetarbete.
Så har vi detta med köerna. Dagens skolsystem tillåter skolor att använda sig av köer som sållning när det är fler sökande än platser. Det gynnar barn till infödda och välutbildade föräldrar. Långt innan det är dags för skolstart kan de sätta sina barn i rätt skolkö. Familjer som invandrat till eller nyligen flyttat inom Sverige är i praktiken utelåsta från populära skolor. För att råda bot på denna orättvisa bör köerna skrotas. Bättre urvalskriterier vid fulla platser vore då närhetsprincip, syskonförtur eller lottning.
Men vad man kan utläsa i Tidöavtalet finns det inte några sådana planer. Regeringen och SD vill behålla köerna som gallringsverktyg. I stället för att skrota köerna ska man korta de allra längsta betydligt. Det låter mer som biljettsläpp än en antagningsprocess till nytt skolår eller ny termin.
Det är däremot klokt av Tidöpartierna att föreslå att skolvalet ska bli obligatoriskt.
Men då räcker det inte med informationskampanjer. Ska föräldrar kunna välja skola åt sina barn krävs det att insynen också i friskolorna är stor. Därför är det en bra idé att som Tidöpartierna föreslå förbättrad insyn i friskolorna.
I dag gäller inte offentlighetsprincipen i dessa verksamheter. Betyg och en del annat är tillgängligt. Men någon verklig insyn är det inte frågan om, även om det handlar om något så viktigt som utbildning bekostad av skattebetalare.
Och egentligen borde det vara självklart att offentlighetsprincipen också borde gälla i verksamheter som bedriver offentliga tjänster såsom vård eller undervisning. Visserligen är inte friskolor myndigheter, men de är myndighetsutövare. Det är därför inte avlägset att dessa skulle kunna diarieföra och ge allmänheten tillgång till pärmar och kopior på handlingar. Affärsstrategier och vinstprognoser kan sekretessskyddas av konkurrensskäl.
Men Tidöpartierna avfärdar en sådan ordning i avtalet. Och det kan ligga något i att mindre friskolor skulle ha svårt att kunna upprätthålla en sådan administration. Det alternativa förslaget som partierna kallar "insynsprincip" kan, trots sin nu luddiga formulering, kanske göra jobbet bra nog. Men då måste det vara en uttömmande lista på vilka uppgifter som friskolorna ska tillhandahålla för allmänheten, eller överlämna till en myndighet som lyder under offentlighetsprincipen.
När väl lagförslag tas fram är det viktigt att se så inte viktiga saker som berör ägande, resultat och pengaflöden undkommer insyn.
Eller som Eskilstuna-Kurirens tidigare chefredaktör Hans Schöier formulerade det: ”Där makt utövas måste öppenhet råda”.
