Strikta regler om öppenhet för penningbidrag direkt till partier, deras underorganisationer, samt enskilda kandidaters personvalskampanjer. Däremot inga regler alls för intressen som vill lägga mycket större belopp för att gynna, skrämma eller skada partier – men som slussar pengarna via mer eller mindre dolda organisationer som formellt inte tillhör ett parti.
Så är det efter de utvidgade krav på mer insyn i partiers ekonomi som kom för några år sedan.
Gränsen för redovisningsplikt är knappa 25 000 kronor per givare och år, för bidrag till kandidater eller till juridiska personer som ingår i eller kontrolleras av ett parti eller dess sidoorganisationer. Det var denna beloppsgräns det gällde då TV 4 fick anställda eller funktionärer i fem riksdagspartier att visa på vägar till kringgående. Det gällde då ett påhittat bidrag på en halv miljon. Hos C, V och MP blev TV 4:s förslag avvisat.
Mångmiljonbelopp kan dock, utan redovisningsplikt, gå till stiftelser eller bolag som ska gynna ett eller flera partier och motverka andra. Detsamma gäller att i politiska syften med dolda bidrag försöka påverka samhällsdebatt eller nyhetsförmedling.
Det behöver inte ens vara organisationer som verkligen finns. Kampanjer kan ge sken av organisationer, men vara varumärken, kontrollerade av något kansli eller någon politiserande konsultbyrå. Till och med främmande makts agenter kan på sådana sätt ge understöd för ett politiskt parti i Sverige, utan att en enda krona – eller rubel – gireras direkt till någon partikassa.
Regler ska följas, och de svar TV 4:s utskickade ”affärsman” fick hos fem partier var inte uppbyggliga. Hos Socialdemokraterna och Liberalerna har anställda tjänstemän fråntagits arbetsuppgifter. Hos främst KD och SD har kritiken snarare viftats bort.
På Liberalernas kansli visade det sig att den person det hänvisades till för att med en omväg dölja pengars ursprung fanns hos Timbro (där mycket pengar, utan nämnvärd insyn, förmedlas för politiska syften). Han fick Timbrojobbet efter att ha vridit Liberala Nyhetsbyrån till kampanjorgan för Liberalernas 180-graderssväng till stöd för SD-samarbete.
Då ett TV-program, eller en rikstidning, får genomslag för ett ”avslöjande” brukar debatten efteråt ofta följa just den vinkel och avgränsning programmet eller tidningen gjort. En ännu större, eller mer känslig och kontroversiell fråga strax bredvid tappas lätt bort, då drevet springer i den utstakade riktningen.
I det här fallet är det än mer notervärt att det inte finns insynskrav alls för stora – eller utländska – pengar, som via lobbyorganisationer, pr-konsulter eller advokatbyråer läggs på att vrida beslut, val eller nyhetsförmedling åt ett visst håll.
Verkliga organisationer, med styrelser och kanslier går det att kräva mer upplysning från. Det ännu djupare dunklet finns kring de hemliga pengaflödena genom konsult- och pr-byråer, med hemlighållna klienter. Det finns starka skäl att med skärpta regler följa den enkla, tydliga linje som Eskilstuna-Kurirens tidigare chefredaktör Hans Schöier formulerade: ”Där makt utövas måste öppenhet råda”.