Sedan januari 2021 har tre nya gruppboenden färdigställts, det här vid Balsta, ett i Ekeby och ett i Slagsta. Och fler byggen är på gång.
Samtidigt som kommunen behöver bygga ikapp för att möta behovet möts planerna på gruppboenden i Ärla och Jäder av motstånd från oroliga grannar. En av de som reagerade på artikeln om paret som vill sälja sitt hus om LSS-boendet i Jäder byggs är doktoranden Liv Nordström från Mälardalens universitet.
– Jag går igång på det där, eftersom oron oftast är helt obefogad. Rädslan och funkofobin fick ta väldigt mycket plats, och det blir ett tråkigt och ensidigt perspektiv. Men allmänmänskligt förstår jag rädslan och osäkerheten. Jag önskar att man kunde jobba med andra processer när man planerar sådan här boenden, för att motverka just de känslorna, säger Liv Nordström.
Hon har jobbat med funktionshinderfrågor hela sitt yrkesliv, och forskar nu kring delaktighet i samhället för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Dessutom bor Liv Nordström själv i Jäder.
– Oron bygger på okunskap, fördomar och en generaliserad bild av människor som behöver bo på boenden. Personligen skulle jag bli glad att ha ett LSS-boende som granne. Man skulle kunna få mycket sämre grannar. Men de flesta människor vet inte hur ett gruppboende funkar, och man kan inte begära att alla ska sitta på den kunskapen. Då är det är lätt att man börjar tänka det värsta och stöter på historier som snarare bekräftar rädslan än att motverka den.
Liv Nordström framhåller att avsaknaden av information till grannarna ger utrymme för obefogad oro, och att kommunen har ett ansvar för att förebygga den genom medborgardialoger. Bara genom bra information och dialog kan oroliga grannar få svar på viktiga frågor och möjlighet att bli mer trygga, menar hon.
– Det här handlar om människor som likt alla andra behöver ett hem att trivas i och där man kan känna sig trygg. Att samexistera med grannar är en viktig del av det. Därför är förberedelser och dialog centrala för att både de som bor på boendet och deras grannar ska känna sig trygga och trivas i sina hem.
Att i stället låta rädsla och oro stå oemotsagd bidrar till en stigmatisering av omsorgstagarna.
– De här personerna är vana vid att inte vara välkomna, och jag önskar att man kunde jobba med de här rädslorna på ett sätt som gör att det i stället blir ett välkomnande. Det är en grupp som behöver stöd i sin vardag och som ofta behöver anpassningar i sitt hem. En del kan ha annorlunda beteenden som gör att man blir osäker, men de allra flesta riktar ju aldrig någonting mot någon annan.
Motståndet bland grannarna i Jäder bottnar bland annat i historier om våldsamma omsorgstagare på andra boenden – ett fenomen som Liv Nordström känner igen.
– Det är klart att det finns berättelser där det har varit jättejobbigt för grannar med närhet till boenden där personer med väldigt utmanande beteenden bor. Det är inte det vanligaste, men de berättelserna sprids ganska snabbt. Då vill man inte riskera att ha det runt knuten. Men jag önskar att vi kunde hitta sätt där man inte låter rädslorna över vad som kan hända ta över. Vi behöver inte ha problem förrän vi faktiskt har dem. Risken är att man får stopp i byggprocessen, och det är brist på LSS-boenden. Det behövs byggas mycket och var man än placerar dem kommer vi att se den här typen av processer.