Elisabeth Kántor och Magnus Minh Gustafsson trycker båda på betydelsen av att vara två socialsekreterare på plats när barnvräkningar ska äga rum. "Jag har ju själv varit med och avhyst och det är bland det jävligaste man kan göra", säger Kántor.
– Jag blir illa berörd av att se statistiken för Eskilstuna och att så många barn berörs, sade Lena Söderqvist Määttä, områdeschef på socialförvaltningen för ett år sedan, när de då senaste siffrorna över antal vräkta barn slog ner som en bomb.
Våren 2023 vräktes 38 barn från sina hem i Eskilstuna kommun. Det är den högsta halvårssiffran som uppmätts i någon kommun i landet sedan Kronofogdemyndigheten började föra statistik 2008. Söderqvist Määttä lovade att kommunen skulle gå till botten med vad socialtjänsten respektive ekonomiskt bistånd gjort i varje enskilt ärende.
Nu är granskningen klar och den slår fast att samarbetet mellan kommunens myndigheter brustit. Bland annat deltog socialsekreterare från ekonomiskt bistånd endast vid två av de granskade barnvräkningarna, trots att det står tydligt i kommunens egna rutiner att handläggare från socialförvaltningen och ekonomiskt bistånd alltid ska närvara fysiskt på plats tillsammans. Samtidigt närvarade sekreterare från socialtjänsten vid samtliga vräkningar. Handläggarna från ekonomiskt bistånd ska enligt rutinerna möta familjernas eventuella behov av akuta boendelösningar, se till att de har någonstans att flytta sina möbler, samt informera om vilka underlag som krävs vid ansökan om ekonomiskt bistånd.
När tidningen möter Elisabeth Kántor, chef på socialförvaltningen, och Magnus Minh Gustafsson, chef på arbetsmarknads- och vuxenutbildningsförvaltningen som ansvarar för ekonomiskt bistånd, är båda självkritiska till hur arbetet utförts.
– Det är underkänt betyg att socialsekreterarna deltagit vid så få tillfällen, säger Magnus Minh Gustafsson.
Hur kommer det sig att det sett ut så här?
– Ja, jag tänker att det är en prioriteringsfråga. Vi hanterar vansinnigt mycket ärenden, det vet vi ju.
Men borde inte barnvräkningsärenden vara högt prioriterade?
– Fast jag tänker att det här är någonting som vi också kan se i andra kommuner, bryter Elisabeth Kántor in och fortsätter:
– Vi är bra på rutiner och vi är bra på mallar. Men vi är inte så jäkla bra på att jobba i styrkedjan, med det som ska göras, liksom det som behöver följas upp. Gjorde vi det vi skulle? Här finns det enormt mycket att förbättra. Och det är klart att två av 17 tillfällen inte är okej. Ingen är nöjd med det.
Har familjerna i de här ärendena fått den information de har rätt till?
– Det är svårt att säga. Flera gånger när vi ringer på är det ingen hemma. I de här specifika ärendena kan jag inte svara på vad som hände i dörren. Men det är ju som vi själva kommit fram till: Vi måste vara på plats. Det finns ingenting annat.
I Eskilstuna är ansvaret för ekonomiskt bistånd och individ- och familjeomsorgen uppdelat på två olika myndigheter med strikt sekretess sinsemellan. Det innebär att förvaltningarna måste samarbeta mer aktivt för att viktig information inte ska falla mellan stolarna, berättar socialchef Elisabeth Kántor. "Om det finns en familj som är aktuell hos ekonomiskt bistånd och där det finns risker för barnen så är de inte per automatik aktuella hos oss på socialtjänsten, säger hon.
I granskningen framkommer det att hälften av de vräkta familjerna varit okända för socialtjänsten före avhysningen. Åtta av de 17 familjerna har inte haft någon kontakt – åtminstone inte i närtid – med ekonomiskt bistånd.
Av de som var aktuella hos myndigheten har fyra ansökt om pengar för att betala sin hyresskuld. Samtliga av dessa ansökningar har dock avslagits av ekonomiskt bistånd.
– Det händer att familjer med en inkomst och betalningsförmåga struntar i att betala hyran. Ekonomiskt bistånd får inte heller användas till skulder. Då blir det svårt att få hjälp, säger Magnus Minh Gustafsson.
Samtidigt ska inte barnfamiljer vräkas. Har ni i de här fallen tagit kontakt med socialförvaltningen med oro kring barnen?
– Det kan inte jag svara på för jag har inte den detaljkunskapen. Men om vi skulle sitta ner tillsammans med utvecklarna och verksamheterna skulle de säkert kunna ge mer information i de unika ärendena.
Borde ni inte veta hur det sett ut?
– Jag är helt hundra på att med andra gubbar i rummet så skulle du kunna få svar på den frågan. Det är klart att vi vet, säger Elisabeth Kántor.
Under första halvåret 2023 skedde en dramatisk ökning av antalet barnvräkningar i Eskilstuna. I sin granskning pekar kommunen ut det ansträngda ekonomiska läget i samhället i stort som en avgörande förklaring till ökningen. Sedan dess har statistiken pekat nedåt igen och under årets första sex månader skedde tolv barnvräkningar i Eskilstuna.
Förra gången problemet med barnvräkningar aktualiserades i kommunen var 2019, då 15 barn blivit avhysta under våren samma år. Den gången placerade sig Eskilstuna näst högst på listan över kommuner med flest avhysningar som drabbat barn. I slutorden till den rapport som togs fram 2020 uppmanade utredaren socialförvaltningen och ekonomiskt bistånd att se över sitt samarbete för att undvika att familjer faller mellan stolarna.
Satsningar har därefter genomförts på området, bland annat genom införandet av ett vräkningsförebyggande team som tidningen tidigare skrivit om.
Och de senaste siffrorna från Kronofogdemyndigheten pekar nu på en tydlig nedgång i antalet vräkta familjer, då 12 barn avhystes från sina hem under första halvåret i år. Kántor och Gustafsson framhåller kommunens mer aktiva förebyggande arbete som avgörande för framgången. Samtidigt är halvårssiffran den tredje högsta som uppmätts i Eskilstuna och långt ifrån den nollvision kommunen uppger sig sträva efter att nå.
– Jag är jättenöjd med att antalet ärenden gått ner men de är fortfarande för många, säger Magnus Minh Gustafsson.
Idag finns ett mer aktivt vräkningsförebyggande arbete i Eskilstuna kommun. Mikaela Eränen är boendesamordnare på den bostadssociala enheten på socialförvaltningen. Hon arbetar vräkningsförebyggande tillsammans med sin kollega, boendestödjaren Jonas Sjöström och har hjälpt många familjer på randen till vräkning.
Hur fungerar samarbetet mellan era förvaltningar i dag?
– Historiskt sett har vi inte varit tillräckligt bra. Nu ser det bättre ut, men vi är inte helt nöjda, säger Magnus Minh Gustafsson.
Vad är det ni inte är nöjda med?
– På handläggarnivå har de full koll på sina ärenden. Men vi behöver få en mer gemensam koll. Det är nästa steg. Vi börjar ta oss dit men vi är inte där ännu, säger Elisabeth Kántor och tillägger:
– Vi är också medvetna om att de här bristerna fanns med redan 2019 och att vi inte har gjort tillräckligt bra sett över tid.
Också då – när frågan uppmärksammades för fem år sedan – gick det att se en tydlig nedgång i ärendena, tills dess att antalet barnvräkningar åter sköt i höjden 2023.
– Sådana här saker tenderar att flyta upp till ytan och så hanterar man dem i stunden och sedan är man kanske på nästa grej, säger Magnus Minh Gustafsson.
Och nu bubblade det upp på nytt?
– Men den här gången går det inte längre, utan nu behöver vi vara tydligare i ledningen och styrningen av den här frågan.
Vad är det som säger att ni inte sitter här igen om fem år med en liknande situation?
– I dag finns ett större fokus på barns delaktighet och vi pratar mer om hur saker blir för barnen. Dessutom kommer det snart en ny socialtjänstlag som klämmer åt oss ännu hårdare när det gäller att hålla koll på de här frågorna, säger Elisabeth Kántor.
– Sedan är utredningen du har framför dig ingen ledningsprodukt. Det är någonting man har tagit fram tillsammans från golvet upp till ledningsnivå på de båda förvaltningarna, så jag skulle bli oerhört förvånad om man skulle tappa det nu, säger Magnus Minh Gustafsson.