Kristina Svinhufvud från Strängnäs kommun känner sig förhoppningsfull, efter att ha tagit del av de preliminära provresultaten från Hedlandet. Att det skett en nedbrytning innebär att den mindre kostsamma metoden ÖNS kan vara lämplig.
De preliminära provresultaten från Hedlandet inger hopp hos Strängnäs kommun, som tagit på sig ansvaret för saneringen efter Stjernquists metallfabrik.
– De pekar mot det vi hade hoppats på, nämligen att det sker en nedbrytning. Då kan ÖNS, övervakad naturlig självrening, vara en lämplig metod. Men resultaten måste analyseras och utredas mer innan vi vet hur vi ska gå vidare, säger Kristina Svinhufvud, va- och återvinningsstrateg inom Strängnäs kommun, som också arbetar med den här saneringsfrågan.
För en knapp månad sedan togs grundvatten upp ur tolv olika rör som sträcker sig fem till tio meter ner i marken. Vattnet från ett av rören – ett nytt rör som ersatt ett äldre – innehöll så låga halter av miljögifterna att röret anses ha placerats fel.
– De andra proverna stämmer bra överens med de resultat vi sett tidigare, säger projektledaren Ebba Sellén från konsultfirman Sellén & Filipovic.
Olika slags metallföremål tillverkades i fabriken mellan 1945 och 1982, på platsen för det som i dag är ett lågprisvaruhus. Lösningsmedlet trikloreten användes i verksamheten, vilket har orsakat föroreningar av så kallade klorerade alifater på och omkring den tidigare industrifastigheten.
– Tidigare har man endast analyserat förekomsten av klorerade alifater, kolväten med klor. Den här gången har vi också analyserat förekomseten av metan, etan och eten. Det är ofarliga kolväten utan klor, som uppstår när en fullständig nedbrytning skett. Och det kan vi se nu, säger Ebba Sellén.
Miljökonsulten Ebba Sellén gläds åt att kunna slå fast att nedbrytning sker, eftersom ofarliga kolväten utan klor har hittats på och omkring den tidigare industrifastigheten.
Nedbrytningsprodukterna finns framför allt i föroreningens yttre områden, berättar Ebba Sellén. Där har koncentrationen av miljögifterna inte varit så hög som på framför allt de två platser som betraktas som källområden, i metallfabrikens södra respektive östra del.
– Ju längre ifrån, desto mindre andel av den giftiga tvättvätskan och desto större av de ofarliga nedbrytningsprodukterna, summerar miljökonsulten.
Data från de nya och tidigare provtagningarna ska nu analyseras vidare. En beräkning av hur lång tid ytterligare nedbrytning skulle ta, och en kontroll av om det finns naturliga förutsättningar för en fortsatt nedbrytning, är frågor som konsulterna nu ska ägna sig åt. En rapport till kommunen, med en rekommendation om tillvägagångssättet framgent, väntas i slutet av året.
– Även om det skulle bli aktuellt med självreningen så är det fortfarande ett omfattande provtagningsprogram för att övervaka processerna. Troligtvis kommer vi också att behöva göra någon mindre saneringsinsats och gräva där föroreningarna är som störst, säger Kristina Svinhufvud.
Föremål från Stjernquists metallfabrik finns att beskåda i Callanderska gården, i en utställning av Mariefreds hembygdsförening.
Kostnaden för detta är dock en helt annan än att schakta och gräva bort hela föroreningen. Enligt beräkningar som gjordes för flera år sedan bedömdes det kosta över 20 miljoner kronor.
Kommunen är inte verksamhetsutövare eller markägare, utan har tagit på sig ansvaret för åtgärderna då ingen annan kan ställas till svars för dem. Kostnaderna som kommunen nu har för arbetet på Hedlandet täcks av statliga medel.
– Det är ju skattepengar, och det görs alltid en avvägning mellan kostnaden och miljönyttan. Den här föroreningen har utretts i över 30 år och jag kan säga att Strängnäs kommun är otroligt intresserad av att få stänga boken nu, säger Kristina Svinhufvud.