Den som förstår Eskilstunas skolpolitik räcker upp en hand löd nyligen rubriken på en ledare i tidningen. Sedan den skrevs lär antalet uppsträckta händer ha minskat. För det är varken lätt att hänga med i utspelen om skolpolitiken eller förstå logiken bakom de beslut, som nu fattas.

I onsdags fattade majoriteten i grundskolenämnden, som väntat, ett beslut att lägga ned Årbyskolans högstadium. Enligt lärare på skolan ska man inom förvaltningen har fört en diskussion om nedläggningen i ett och ett halvt år. Om det stämmer har det varit väldigt mycket snack och väldigt lite verkstad.

Det beslutsunderlag som förvaltningen tagit fram till politikerna i nämnden är tre sidor långt och består mest av löst snack. Ekonomiska uträkningar, alternativa förslag och djupgående analyser lyser med sin frånvaro. Men att underlaget är pinsamt skralt stoppade alltså inte majoriteten från att fatta sitt beslut.

Något annat var heller inte att vänta. När kommunen för två veckor sedan skickade ut ett pressmeddelande om att högstadiet skulle läggas ned var det formulerat som om beslutet redan var fattat. Majoriteten var överens, det var klappat och klart. 

Protester och invändningar från elever, vårdnadshavare, lärare och opposition förändrade inte majoritetens inställning. 

De var inte ens villiga att återremittera ärendet till förvaltningen för att komplettera beslutsunderlaget. 

Det är inte svårt att förstå skolans problem och utmaningar. Det kommer att behöva fattas en rad smärtsamma beslut de kommande åren för att kunna skapa en bra skola för alla elever. 

Antalet elever minskar stadigt över tid samtidigt som Eskilstunas skolor antingen har för många platser (förskolan och gymnasieskolan) eller för få platser (anpassad skola). Grundskolan beskrivs ömsom ha för få och ömsom för många platser.

Det är heller inte svårt att förstå att kommunens politiker och förvaltning tidigare inte har varit tillräckligt kritiska mot de statistiska underlag de har beställt. De har utgått från att Eskilstuna skulle ha haft betydligt fler elever än vad som nu är fallet. 

Och det är verkligen inte svårt att fatta att skolan inte kan fortsätta att blöda pengar. Grundskolenämndens prognostiserade resultat för 2024 är minus 55,5 miljoner kronor, motsvarande siffra för gymnasienämnden är minus 10 miljoner kronor. 

Det som är svårt att förstå är hur förvaltning och majoriteten väljer att tackla problemen. Att den politiska majoriteten inte kräver att det ska finnas ordentliga beslutsunderlag. Att de inte lyssnar på kritiska röster. Att de väljer bort att undersöka om det finns andra och kanske bättre alternativ. 

I stället framstår det som om majoriteten har bestämt sig för ett alternativ från början och håller fast vid det – för att de kan. För att det inte faller dem in att jobba på ett annat sätt.

Majoriteten verkar helt enkelt inte förstå vikten av att skapa förståelse och bred förankring för sina beslut om skolan. 

Det är bara att beklaga. För i den mylla som majoriteten valt att rota sig är det tyvärr politikerföraktet som frodas allra mest.