De senaste veckorna har ett politiskt bråk om bristerna i den kommunala grundskolan spridit sig från Strängnäs barn- och utbildningsnämnds möten in på tidningens debatt- och insändarsidor.
Den som följer kommunpolitiken i Strängnäs vet att frågan långt ifrån är ny. Undervisningskvaliteten i grundskolan brister. Trots flera insatser genom åren för att förbättra resultaten har andelen elever i nian som uppnått kunskapskraven i alla ämnen minskat. Läsåret 2017/2018 fick exempelvis 65,2 procent av niorna på de kommunala skolorna godkänt i alla ämnen. Läsåret 2021/22 var motsvarande siffra enligt Skolverkets statistik 53,1 procent.
Både styret (M+S) och oppositionen, i form av Strängnäspartiet och Liberalerna, är överens om att det inte är acceptabelt.
Den kommunala skolan förmår inte att leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag. Det vill säga dess skyldighet att se till att alla elever ges goda förutsättningar att nå de nationella kunskapskraven.
När hälften av eleverna inte når dessa kunskapskrav i ett eller flera ämnen rör det sig om ett gravt misslyckande och ett grundläggande svek mot alla unga som inte per automatik kan se fram mot en ljusnande framtid.
Forskningen och erfarenheten är solklar. De som tagit studenten har en grundläggande försäkring att klara livet. De har lättare att få jobb, har bättre hälsa och mindre sociala problem.
Även om styret och oppositionen är ense om att den kommunala skolan har svåra problem är de djupt oense om vad som orsakar dem och hur de kan åtgärdas.
Moderaterna och Socialdemokraterna menar att problemen härrör sig från en betydande segregation inom skolväsendet. Struntprat kontrar Liberalerna som konstaterar att data från Skolverket visar att det varken är socioekonomi eller andel nyanlända som i första hand kan förklara skillnaderna mellan kommunala och fristående skolorna. Problemet är i stället att de kommunala skolorna underpresterar, anser L.
Politikerna har heller inte samma syn på hur problemen ska lösas. Liberalerna vill satsa mer pengar på skolan och hänvisar till statistik från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) som visar att Strängnäs lägger mindre pengar per elev än rikssnittet.
Skolverkets statistik visar tvärtom att Strängnäs, åtminstone 2021, lade mer pengar per elev än rikssnittet.
Mer pengar till skolan löser dock inte per automatik problemen. Det finns inget givet samband mellan resurser och kvalitet. Det handlar i stället om att använda de resurser man har till rätt saker.
Genom åren har försöken att åtgärda problemen, och de har varit många, inte gett några resultat. Att lägga mer pengar på samma saker är därför dömt att misslyckas.
Det som behövs är därför ett rejält omtag, där man inte får vara rädd att vända på några stenar. Tiden är ute. Varken skolan, förvaltningen eller politiken kan längre komma undan med goda föresatser. Nu måste eleverna få den skola de förtjänar.