Det tidigare hotellet Mälarblick på Tosterön hade inte ens haft öppet som asylboende i en vecka när Noor Malek, Mohamad Al Latif och sönerna Ali och Omar klev av bussen som tagit dem från Migrationsverkets förvar i Flen.
Det var den 21 september 2014 – och familjen kunde inte föreställa sig hur livet skulle se ut tio år senare. Hur långa de små pojkarna skulle ha hunnit bli, eller hur tillvaron som trebarnsföräldrar skulle se ut. Att alla barnen skulle gilla skolan och ha fritiden fylld av aktiviteter. Att hela familjen skulle engagera sig för att hjälpa andra. Att Mohamad skulle ha startat sitt eget företag, och Noor äntligen skulle kunna jobba som tandläkare igen.
– Det har hänt så mycket på tio år, säger Mohamad Al Latif, som dessutom engagerat sig i Moderaterna lokalt och fått kommuninvånarnas förtroende att ha en ordinarie plats i fullmäktige.
Nej, när de bar in väskorna i den gamla lobbyn den där septemberdagen för ett decennium sedan så var framtiden diffus. Ännu skulle det dröja ytterligare ett år innan omvärlden skakades av fotografiet av den drunknade tvååringen Alan Kurdi – men flyktingkrisen var redan ett faktum.
Hemma i Syrien var kriget inne på sitt tredje år och terrororganisationen IS hade nyligen utropat delar av landet som sitt kalifat. Många av de första flyktingarna på Mälarblick var deras landsmän, och vid den här tidpunkten var det många som hade flytt till Europa över Medelhavet i mer eller mindre sjödugliga båtar.
Familjen Malek/Al Latif kom dock närmast från Saudiarabien. De hade flyttat dit för jobb 2009, innan konflikten bröt ut i Syrien, med siktet inställt på att återvända hem efter några år. Men den eskalerande situationen i hemlandet gjorde det omöjligt – och nästan lika omöjligt kändes det att som syrier leva ett värdigt och lyckligt liv i Saudiarabien.
Via Grekland reste de till Sverige. De sökte asyl, hamnade i Flen och tre dagar senare visades de till sitt rum på Mälarblick, där de kom att bo i ungefär ett halvår.
– Alla var så snälla. Vi fick massor av stöd och hjälp. Från personalen, kommunen och Strängnäsborna, säger Noor Malek som då bar sitt tredje barn i magen.
Mälarblick öppnade som asylboende den 16 september 2014, ett par dagar efter riksdagsvalet. Precis en månad tidigare, i valrörelsens slutspurt, hade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) vädjat till svenska folket om att öppna sina hjärtan och välkomna de flyktingar som väntades till Sverige de kommande åren.
Och Strängnäsborna öppnade sina hjärtan när staden så fick sitt första asylboende. Många skänkte kläder och leksaker, eller ställde upp som bland annat lärare i svenska språket. Skolbarn i området målade välkomstkort och ville leka med barnen på Mälarblick. Kommunen organiserade sig med en samverkansgrupp och en asylsamordare.
Tidningen träffade familjen Malek/Al Latif på Mälarblick i början av oktober 2014. På fotografiet, som togs på altanen mot Mälaren och Toströbron, står bröderna bredvid varandra med allvarliga miner över sina barnansikten. Framför mamma Noor står Omar, som då var fyra. Ali var bara tre år gammal, och pappa Mohamad håller i hans hand med sin ena hand – och i örat med den andra.
Alla skrattar när vi försöker återskapa uppställningen tio år senare, utanför lägenheten i Ulvhäll. På den nya bilden är de tre i barnaskaran, med nioåriga lillasystern Jana i mitten.
Efter ett halvår på Mälarblick blev familjen flyttad till ett annat asylboende, i Vingåkers kommun. Ett år senare skaffade de ett eget boende i Danderyd, där de bodde i fyra år.
– Vi förlorade mycket tid i Danderyd, vi kom inte framåt. Vi var väldigt isolerade. Men vi lärde oss mycket om integration och hur det svenska systemet fungerar. Så när vi flyttade tillbaka till Strängnäs så kändes det som att vi äntligen kunde komma vidare i livet, säger Mohamad Al Latif.
I Syrien arbetade Mohamad Al Latif som pilot, i Saudiarabien som försäljare på ett läkemedelsföretag. 2022 startade han sitt företag Alanwar konsult AB, som bland annat hjälper svenska företag inom läkemedelsindustrin med sin utveckling på nya marknader.
Noor Malek är utbildad tandläkare. Legitimationen från Syrien är giltig bland annat i USA – men inte i Sverige.
– Det har tagit tid att förstå vilken väg jag var tvungen att gå för att kunna jobba som tandläkare i Sverige. När vi kom tillbaka till Strängnäs så blev jag guidad framåt och fick hjälp av andra tandläkare, berättar hon.
Noor Malek har förvisso jobbat som tandsköterska under stora delar av tiden i Sverige, och då assisterat tandläkare i deras arbete. Men egna patienter har hon inte fått lov att ha förrän nu, efter att i slutet av maj ha avslutat en ettårig kompletterande utbildning vid Karolinska institutet. Hon har under sommaren redan hunnit arbeta som tandläkare i Vingåker och Stockholm – och den 7 oktober börjar hon sitt nya jobb.
– På Folktandvården i Mariefred. Det är skönt att kunna jobba närmare min familj, och i min hemkommun. Jag är så glad och det ska bli roligt att möta nya patienter.
Hur känner du inför att det tagit dig tio år att få börja jobba som tandläkare igen?
– Det är en lång tid. Det är mycket byråkrati i Sverige. Och det är bra, det tycker jag verkligen, men det är svårt att förstå när man kommer till ett nytt land.
För att ge tillbaka och förenkla för andra i deras situation – och för att bidra till en förbättrad integration där fler personer med utländsk bakgrund får jobb i Sverige – startade Noor Malek och Mohamad Al Latif 2020 föreningen Starka händer, som samarbetar med olika aktörer. Föreningen är en fortsättning på familjens Facebookgrupp Grannar hjälper grannar, som under coronapandemin hjälpte isolerade Strängnäsbor med bland annat inköp.
Alla tre barnen spelar tennis – så att Starka händer skulle vara med och ordna integrationstennis kom naturligt. Bland andra arrangemang kan också nämnas studiecirklar om olika delar samhället, hjälp för ungdomar att få sommarjobb och ukrainska flyktingar med språket.
Förra året inleddes projektet Ideellt flyktingstöd, ett samarbete med Strängnäs kommun som får stöd av FN:s flyktingorgan UNHCR. Den 2 oktober är det kick off för en fortsättning av projektet, berättar Mohamad Al Latif.
– Sverige lyckas inte med integrationen, många får ingen chans att komma in i samhället. Noor ger aldrig upp, men många andra gör det eller flyttar till andra länder som välkomnar dem och ger dem jobb. Därigenom förlorar Sverige mycket kompetens, säger han.