I mitt fall med uppdraget att hålla mig till alkohol, droger och folkhälsa. Inte skriva om mig alltså, men jag vågar mig på ett undantag.
Att vara krönikör betyder att folk ibland ringer, mejlar eller kommer fram på gågatan och kommenterar. Oftast är det uppskattande kommentarer. Inte så mycket om vad jag skrivit utan mera att jag skriver om dessa frågor, som uppenbarligen bekymrar många. Det finns ju också möjlighet att kommentera på tidningens hemsida. För mig är allt detta en spännande och givande sidoeffekt men plötsligt kan det bli personligt för det är minsann inte alla som skiljer på sak och person.
Om man hakar upp sig på min politiska hemvist kan jag förstå det. Det ligger mycket känslor i politiken. Vad som däremot förvånar mig är att det är så provocerande att vara helnykterist. Jag har förvisso känt det tidigare ibland i sällskapslivet och ofta anat någons egna våndor kring alkoholen bakom. Men nu märker jag att en del tydligen inte ens läser vad jag skriver utan låter sig blockeras av min helnykterhet och utgår från att jag bara predikar detsamma för andra. Med andra ord en riktig jädrans moraltant som får bre ut sig var tredje vecka i deras tidning.
Att jag valt bort alkoholen i mitt liv är i högsta grad ett personligt val. Det enda jag kräver av andra är att de behandlar alkoholen med respekt, inte langar till minderåriga, inte dricker när de kör bil och båt, om de är gravida, på jobbet och helst inte när barnen är med. Av de som är aktiva i politiken kräver jag ett erkännande av alkoholens sociala och medicinska skadeverkningar och sambandet mellan alkohol och våld. Därav kommer att man måste föra en aktiv alkoholpolitik som reglerar tillgänglighet, åldersgränser och priser.
Sen finns det de som inte bara retar sig på helnykterister utan på alla som befattar sig med allt vad alkoholpolitik heter. - Sluta sabotera för oss som kan sköta spriten och ta hand om dem som har problem i stället! Om det vore så enkelt och om inte det där med att kunna hantera spriten vore ett så vanligt självbedrägeri!
Varför skall vi förresten ha en massa trafikregler och hastighetsbegränsningar? Kunde det inte räcka med att sätta åt alla klantskallar och blådårar? Jag är nämligen både skicklig och klok i trafiken, en riktig överdängare på att köra bil, så personligen behöver jag inte någon trafikpolitik.
Maj-Lis Lööw är Mariefredsbo, aktiv i IOGT-NTO och tidigare statsråd (S).